tiden utan beskymmer...?

Jag minns på den tiden man var ett litet, litet barn och själv inte bestämde vad man skulle ha på sig. Man kunda ha samma kläder flera dagar i rad, så länge man inte badade i en lerpöl var det ju lugnt! Håret stod åt alla håll och man liknade mest ett troll, glasögonen var inget problem, bara man kunde se något mellan fläckarna på glaset.

Senare blev man ju lite mer modemedveten och valde sina kläder själv, men trots det så kunde man ändå ha samma kläder i alla fall 2-3 dagar i rad. Håret var fortfarande en katastrof även om det kanske inte var riktigt lika rufsigt längre. Däremot var glasögonen runda med lil och rosa bågar. Smink var inget man ägnade sig åt och om man någon gång testade lite så blev det oftast för mycket på helt fel ställen.

Jag minns början av tonåring när man plötsligt började märka att man kanske borde göra något åt sitt utseende. Alla andra gjorde ju det, frågan var bara vad man skulle hitta på? Smink; självklart det måste man ha och mycket av det av det också. Senaste modet köpt på H&M eller iaf det man trodde var snyggt att ha på sig. Jeans och t-shirt som slutade över naveln. Håret kunde man ju faktiskt färga och för att väga upp tandställningen var det dags att börja tjata på päronen om linser.

När den värsta hysterin var över var det dags att tona ner sig lite. Håret klipptes, kläderna byttes ut, tandställningen var äntligen borta och man hade fått dom efterlängtade linserna trots allt, man hade till och med börja lära sig att sminka sig och att "less is more". Nu gällde det istället att passera som myndig även om man bara gick i ettan på gymnasiet. Krogar, dansgolv, sprit och fest natten lång hägrade inte allt för långt borta.

Jag minns inte när pressen upphörde, kanske när man väl var myndig. Men jag vet att nu strävar jag inte mot att se cool ut och jag behöver inte se äldre ut eftersom jag har forcerat dom "viktigaste" åldersgränserna. Jag behöver inte passa in utan jag kan vara mig själv. Senaste modet kanske ser snyggt ut på andra men om jag inte känner mig bekväm i det tänker jag sannerligen inte sätta det på mig. Även om jag inte tagit det så långt att jag kan gå osminkad och oborstad till föreläsningar och seminarer kan jag dock lugnt gå i mjukisar och munktröja. Jag menar vem orkar stila sig för en föreläsning kl 8 på morgonen, man är ju försenad innan man ens rullat ur sängen!

Nu har jag tröttnat

Nu har jag klarat av 3 delkurser på Praktisk Svenska A och nu är jag faktiskt trött på att plugga. Det var roligt i början men att sitta med en långrandig, allmänt tråkig lärare i 2 månader är rent ut sagt dötrist!

Textanalys och Skriftlig framställning två kurser som skulle kunna vara väldigt roliga. Speciellt textanalysen har jag faktiskt sett fram emot. Men vad hjälper det när läraren bara står där framme vid tavlan och maler och maler, plötligt upptäcker man att man inte alls lyssnar längre. Ge mig bara den förbannade hemtentan och ha det gjort liksom.

Inte heller Skriftlig framställning har nåt upp till mina förväntningar. Kursen ska ju gå ut på att lära oss hur man ska skriva vid olika situationer, men hittills har jag då inte fått veta något jag inte redan visste! Inga tips, inga smarta riktlinjer man kan följa för att skriva just en sådan text.

suck...det kommer dröja länge innan det blir jul i år...

Jag har en deprimerad mikro!

Asså det är verkligen inte normalt att en mikro suckar (!) världens längsta, mest uppgivna suck varje gång man ska mikra något... Hallå vad är det mikrovågsugnar är till för egentligen? Jo att värma din mat.

I alla fall har jag börjat med terapi för den nu vilket innebär att jag enbart mikrar goda saker i den. Hoppas det hjälper för tar den självmord vet jag inte vad jag gör!