tiden utan beskymmer...?

Jag minns på den tiden man var ett litet, litet barn och själv inte bestämde vad man skulle ha på sig. Man kunda ha samma kläder flera dagar i rad, så länge man inte badade i en lerpöl var det ju lugnt! Håret stod åt alla håll och man liknade mest ett troll, glasögonen var inget problem, bara man kunde se något mellan fläckarna på glaset.

Senare blev man ju lite mer modemedveten och valde sina kläder själv, men trots det så kunde man ändå ha samma kläder i alla fall 2-3 dagar i rad. Håret var fortfarande en katastrof även om det kanske inte var riktigt lika rufsigt längre. Däremot var glasögonen runda med lil och rosa bågar. Smink var inget man ägnade sig åt och om man någon gång testade lite så blev det oftast för mycket på helt fel ställen.

Jag minns början av tonåring när man plötsligt började märka att man kanske borde göra något åt sitt utseende. Alla andra gjorde ju det, frågan var bara vad man skulle hitta på? Smink; självklart det måste man ha och mycket av det av det också. Senaste modet köpt på H&M eller iaf det man trodde var snyggt att ha på sig. Jeans och t-shirt som slutade över naveln. Håret kunde man ju faktiskt färga och för att väga upp tandställningen var det dags att börja tjata på päronen om linser.

När den värsta hysterin var över var det dags att tona ner sig lite. Håret klipptes, kläderna byttes ut, tandställningen var äntligen borta och man hade fått dom efterlängtade linserna trots allt, man hade till och med börja lära sig att sminka sig och att "less is more". Nu gällde det istället att passera som myndig även om man bara gick i ettan på gymnasiet. Krogar, dansgolv, sprit och fest natten lång hägrade inte allt för långt borta.

Jag minns inte när pressen upphörde, kanske när man väl var myndig. Men jag vet att nu strävar jag inte mot att se cool ut och jag behöver inte se äldre ut eftersom jag har forcerat dom "viktigaste" åldersgränserna. Jag behöver inte passa in utan jag kan vara mig själv. Senaste modet kanske ser snyggt ut på andra men om jag inte känner mig bekväm i det tänker jag sannerligen inte sätta det på mig. Även om jag inte tagit det så långt att jag kan gå osminkad och oborstad till föreläsningar och seminarer kan jag dock lugnt gå i mjukisar och munktröja. Jag menar vem orkar stila sig för en föreläsning kl 8 på morgonen, man är ju försenad innan man ens rullat ur sängen!

Nu har jag tröttnat

Nu har jag klarat av 3 delkurser på Praktisk Svenska A och nu är jag faktiskt trött på att plugga. Det var roligt i början men att sitta med en långrandig, allmänt tråkig lärare i 2 månader är rent ut sagt dötrist!

Textanalys och Skriftlig framställning två kurser som skulle kunna vara väldigt roliga. Speciellt textanalysen har jag faktiskt sett fram emot. Men vad hjälper det när läraren bara står där framme vid tavlan och maler och maler, plötligt upptäcker man att man inte alls lyssnar längre. Ge mig bara den förbannade hemtentan och ha det gjort liksom.

Inte heller Skriftlig framställning har nåt upp till mina förväntningar. Kursen ska ju gå ut på att lära oss hur man ska skriva vid olika situationer, men hittills har jag då inte fått veta något jag inte redan visste! Inga tips, inga smarta riktlinjer man kan följa för att skriva just en sådan text.

suck...det kommer dröja länge innan det blir jul i år...

Jag har en deprimerad mikro!

Asså det är verkligen inte normalt att en mikro suckar (!) världens längsta, mest uppgivna suck varje gång man ska mikra något... Hallå vad är det mikrovågsugnar är till för egentligen? Jo att värma din mat.

I alla fall har jag börjat med terapi för den nu vilket innebär att jag enbart mikrar goda saker i den. Hoppas det hjälper för tar den självmord vet jag inte vad jag gör!

Praktisk Svenska A och dess inverkan på mig

Fascinerande det där med att plugga svenska egentligen...

På dom få månader jag nu gått den här kursen har jag gått från en oupplyst virrpanna som inte fattat ett dugg om grammatik till att ha utveckla något slags (jag minns inte det jäkla ordet) vilket innebär att jag korrektur läser varenda text jag måste eller bara råkar läsa.

Mitt ordförråd har minskat till ungefär en 2-årings och mina meningar när jag skriver har blivit till totala katastrofer. Ingenting stämmer med dom.

Jag har även blivit väldigt medveten om hur jag pratar; använder jag slang? har jag en dialekt? svär jag mycket? pratar jag olika i olika situationer? Använder jag dialekt när jag läser?!

Enda kanske positiva är ju att jag nu eftersom jag har blivit medveten om hur jag talar har fått avskaffa den delen av hjärnan som arbetat med att ta ut varenda liten ordklass, satsdel ur meningarna och ibland i extrema fall även kollat om orden är uppbyggda med rotmorfem, prefix och/eller suffix och om orden består av sammansättningar eller avledningar.

Ja, jag vet att detta liknar några av mina vanliga fall av något som näst intill gränsar till tvångstankar men jag lovar, så fort denna kurs är över så kan jag hitta nåt annat som inte är lika extremt och eftersom grammatiken är över så fort jag klarar omtentan så kan jag väldigt snart stryka hela den delen ur min hjärna.

Jag hoppas att detta inte drabbar alla men eftersom speed-travian nu har startat om ska jag lämna er för att göra min by till den största, starkaste och mest livsfarliga i den uppkopplade världen ;)

Ciao!

Min dator har fått snuva…

Någonting har tagit sig in i min dator och gjort den stackarn alldeles seg och krasslig. Virus undersökningen visade ingenting men något måste vara. Har mina misstankar av att denna lilla, illasinnade bacill haft en svaghet för bra musik och satt sig i min musikmapp, eftersom varje gång jag ska kika vad jag har för bra musik så får den lilla stackars dator låser den sig i kramper och enda lösningen är att helt enkelt starta om honom.

Jag svär att när jag får tag på det där hemska, gräslig, ohyggliga yttepytte knottet så tänker jag inte vara nådig! Ingen eller INGET gör så mot min dator ostraffat!!!

Konsten att ha sönder en garderob

Så att flytta till ett nytt hus har ju både sina för- och nackdelar. Fördelar: inredningsdags! Nackdelar: träningsvärk och det faktum att man ofta måste flytta väldigt mycket saker innan man kan börja själva inredningen.

I mitt nya rum är den enda "skönhetfläcken" en garderob. Jovisst garderober är jättebra att ha, det håller jag med om. Men den här är fruktansvärt ful! Som avgörande argument är ju att jag faktiskt att jag får plats med en soffa om garderoben försvann.

Alltså bestämde jag att garderoben måste bort. Efter ett kort godkänande och en något skeptisk blick från min far fick jag låna borrmaskinen och gick lös på skruvarna som höll fast garderoben vid väggen.

När detta var gjort så var det bara att gå lös på åbäket med hammare, kofot och skruvmejsel. Man kan utan hämningar köra hammaren genom garderobens väggar, botten och tak om man så vill. När det hela låg i bitar på golvet, och fadern kikat förbi med en tvivlande men imponerad kommentar, kände jag mig väldigt stolt över mig självt.

Veckans tips: Om man måste ta ut sina aggressioner på nåt måste jag bara tipsa om att en garderob är ett UTMÄRKT objekt.

En tuff vecka.

Under en vecka nu så har vi alltså lyckats flytta innehållet i ett helt hus till ett nytt hus. Allt är kaos och man kan inte gå en meter utan att snubbla in i en låda. Hela kroppen är som död av allt lyftande och bärande och mjölksyran infinner sig bara man lyfter osthyveln för att få i sig något ätbart. Ändå har man inte flyttat dom ”tunga” grejorna så som bokhyllor, bord, piano och byråer, det gjorde flyttfirman.

Att flytta är verkligen ingen liten grej och när man står och fyller flyttlåda efter flyttlåda utan att det egentligen ser ut som det minskar något i rummet så känns det verkligen hopplöst att man ska få ner ALLT. Sammanlagt kom jag upp i 11 lådor och ett antal påsar.

Den stora flytten är klar och dom flesta sakerna är nu i det nya huset. Men otroligt nog är det FORTFARANDE saker kvar i det gamla. Vartenda rum från källare till vind är fyllda av lådor, skåp och diverse andra grejer men ändå ska det in mer saker. Vad ska man med ett nytt, större hus till om man ändå inte får plats med allt? Och hur i h*lvete fick vi plats i det förra?!

Att packa upp mina saker är ju inte att tänka på eftersom mitt rum ändå behöver målas om så allt mår bättre i lådorna så länge. Detta gör ju förstås att det är lite svårt att rota reda på saker som man behöver. Som sagt fullt kaos.

Naturligtvis är det inte nog med flytt, naturligtvis måste det vara en tenta mitt i flytten och naturligtvis gick den inget vidare. Omtenta i november alltså. Lycka till, till mig själv.

Kat(t)astrof blev det ju också när katten, utan halsband, gjorde en Prison Break från badrummet han var instängd i. När jag skulle se till honom så var han spårlöst försvunnen, enda vägen ut, förutom dörren, var duschavloppet och jag tvivlar på att han tog den vägen. Någon av flyttgubbarna måste ha lånat toan och katten var säkert ute i ett nafs. Tyvärr har vi inte sett röken av honom sen dess men jag hoppas att han kommer tillbaka snart.

Nu är i alla fall Internet uppe igen så jag kan skriva det här.
Trevlig helg allihop se till att sova ordentligt.

Nej, jag tänker inte bli lärare!

Asså seriöst! Hur kommer det säg att det första folk frågar när man säger att man läser svenska är: "Jaha, ska du bli lärare?"

NEJ, jag tänker inte bli lärare, är fortfarande alldeles för skoltrött för att må nåt annat än illa av tanken att behöva JOBBA i skolan varenda dag resten av mitt liv! Det spelar ingen roll vad folk eller dom flesta yrkes- och intressetester säger.

Jag tänker inte bli lärare!

Så jag kanske skulle bli en bra lärare enligt testerna, detta behöver ju faktiskt inte betyda att jag tänker bli det. Och svenska ingår i massa andra programm med för den delen.T.ex om man ska bli översättare eller journalist etc. Så det så!

Förkyld!

Jag vet inte om det är faktumet att jag, när jag vaknar, helt klart och tydligt minns dom asiatiska superkampsportarna som skyddade mig mot rövare som ville sno mina kakor, någon minut tidigare i drömmens värld, eller om det är det faktum att när jag sätter mig upp så snurrar världen lite för fort och mitt huvud känns som en enda stor bomullstuss, som jag inser att inte ens jag lyckats undgå höstens dunder förkylning.

I vilket fall så spelar det ingen roll för jag tänker inte lämna min säng idag. Med undantag då för att göra en stor kanna rabarber-grädd te och hämta en mugg och honung.

Jag kan ju tacka min lyckliga stjärna att jag ändå är ledig idag så jag behöver inte missa någon livsviktig föreläsning eller seminarium, för det vore ju katastrofalt! ;)

Känner medkänsla med alla andra sjuklingar där ute och sänd mig helande tankar ni lyckligt friska männsikor! Nu går jag i dvala...

Ciao

Triumf!

Ni vet den dryge snubben ni en gång hade någon slags relation till. En kille man såg upp till men som man till sist inte stod ut med eftersom man bara tänkte på honom som en blodsugande skitstövel.

Jag vet inte hur det är med er, men dom flesta har väl haft nån kille, ett kk eller nåt ragg som man önskade att man kunde springa på, på stan bara för att visa vad han har gått miste om?

Jag har i alla fall haft det. Visst, efter ett tag så tänkte jag ju att han var nog inte så dum att ha ändå och funderar om jag verkligen gjorde rätt i att ha dumpat honom.

Tänk er sedan att man faktiskt träffade denne person på stan något år senare…

Jag kände igen honom på en gång och mötet var oundvikligt eftersom han även sett mig. Säger hej och när den första plötsliga hjärtklappningen lagt sig inser jag att: ”fan, har jag nästan ångrat att jag dumpat det där?!”

Framför mig står en kille som inte verkar ha mognat någonting sen han slutade gymnasiet. Håret är blonderat och gelén i det får det att se stripigt och fett ut. Snubben har tydligen inte heller tränat sen jag såg honom senast och…ehem…det syns!

Är inte ens dag gjord sen när man sagt hejdå och ens kompis, som faktiskt sett honom tidigare, frågar: ”Vem var det där?”

Klockrent!



Dagens visdom: Nöj er inte med det ni tror är det bästa ni kan få tag i för man kan alltid hitta nåt bättre!

Remember, remember the 11th of September

Nördvarning!

Okej, jag erkänner!

Jag är nog bortom alla varningars gränser. Jag kan inte hjälpa det! Först var det ju Age of Empires, eller nej, ska man verkligen ta tjuren vid hornen började det nog med Prince of Persia den verkligt, verkligt gamla versionen på den tiden jag inte ens hade nån aning om vad som menades med bra grafik. Iofs gör jag ju fortfarande inte så...ehem..iaf...

Beroende! Jag blir beroende av dataspel! och till viss det tv-spel. Farligast är dom strategispelen där man bygger och krigar. Jag blir fast! Age of empires (har ingen aning om vilken version) frälste mig. Satt i timmar och byggde min lilla by och förbannade dom som lyckades bränna upp den innan jag har bränna upp deras byar. Ingen rättvisa alls! ;)

Efter att ha tagit ett långt avbrott på grund av brist på dator och kunskap om nedladdningar så är jag igång igen och med hjälp av min bror blir jag regelbundet uppdaterad med senaste tilläggen. Men Age of Empire är ändå inte det som fått mig att gå över gränsen, även om jag nog tänker hålla mig borta från spel som t.ex Civilisation bara för säkerhets skull och jag tänker verkligen inte pröva WoW. Det som fått mig att klassas som dataspelsnörd är det fantastiskt beroendeframkallande online-spelet: TRAVIAN!!!

Samma princip; man bygger en by och krigar, fast online, man har allianser och marknadsplatser och det är helt omöjligt att bara lämna sin by åt sitt öde! Jag blev introducerad för detta spel i början av sommar och eftersom jag inte lyckats få nåt sommarjobb så måste det faktiskt erkännas att jag spelade Tavian större delen av sommaren *rodnar*

Man kan sitta i timmar framför det där spelet! Jag skojar inte! Nu har man inlett slutspelet på Speed servern så jag har coolat ner lite och dessutom måste jag ju ägna mig åt mina studier. Jag kan fortfarande prioritera andra saker än online-spel hehe Eftersom jag ändå inte hade nån större chans att vinna väntar jag helt enkelt på att nån annan gör det och när servern är nystartad gissa vem som kommer va där och kämpa från början! ;P Noone's gonna stop me this time!

Tjaa ni ser...det finns nog inget hopp för mig, I'm hooked och när ni märker att jag bara sitter framför datorn istället för att ringa er, mina vänner, får ni helt enkelt släpa bort mig, binda fast mig och ge mig elchocker om jag så mycket som tänker Travian.

Dagens visdom: Tag er i akt! data/tv-spel ÄR beroendeframkallande, vid första tanken: "nej jag är inte beroende" är ni körda! det gäller mer än bara spel...

Ciao amigos!

Chuck Norris

Har länge hört om denne Man bland män, hjältarnas hjälte, kampsportarnas kampsportare och undrat: Vem faan ÄR Chuck Norris?!

Så efter att ha hört mängder om denne person som verkar helcool, super smart och dessutom har grymma rundsparkar så tar jag och kollar upp honom. Jag vet inte om det är så att det är en typisk kill-grej att känna till honom för jag har då enbart hört citat om honom från killar. (Frågan är ju då om det verkligen är vettiga killar jag umgås med ;))

Så efter att ha läst på wikipedia om denne kill-manget, har jag gjort upptäckten att mannen som jag trodde var någon slags superhjälte i mänsklig form egentligen är en 80-tals tv-seriestjärna som iofs har gått väldigt många vinnande matcher i karate men som Jag ändå zappar förbi varje gång han dyker upp på tv-rutan.

Iaf är Chuck Norris factsen rätt skojiga och har man inget annat att roa sig med så kan man ju alltid memorera några. Min favorit är t.ex:

Chuck Norris doesn't read books. He stares them down until he gets the information he wants.

Högskoletracking

Det kan inte enbart vara jag som runt studenten kände sig något nertrackad av kataloger och reklam från olika universitet och högskolor. Speciellt ett visst universitet i norrland var särskilt ihärdigt (LULEÅ!)

När man så tillsist beslutat vad man skulle göra, iaf till hösten, så trodde man att denna hets var över eftersom inte lika mycket reklam ramlade ner i brevlådan och man slapp se Luleås logga till och med i sömnen.

Men tjii! Nu ett år senare när jag ansökt till Uppsala Universitet så kommer Skövde Högskola med 3 brev den senaste veckan. I vart och ett av dessa kuvert kommer ett brev där det står att dom märkt att jag sökt det och det programmet i Uppsala och att dom har ett programm som var nästan men inte riktigt alls som det programm jag redan sökt. Deras programm skulle ju naturligtvis va mycket bättre och dom skickade även med en broschyr för att visa lite närmare.

Vad tror dom egentligen? Att om dom trackar en tillräckligt mycket så ger man helt enkelt upp och ansöker av ren utmattning? I don't think so...

Jag vet iaf vad jag tänker göra: Stå emot! Vara envis och inte ge efter för trycket! :P

Den perfekta playern...

• Den perfekta playern.

• Den perfekta playern har repliker som rinner smidigt som vatten.

• Den perfekta playern hittar på ett tillfälle när han såg dig senast, och påstår att han har velat ta en fika med dig sen dess. Han kryddar även på historien genom att förlöjliga sig själv för att få dig att skratta.

• Den perfekta playern är en kille som sjunger och spelar gitarr i ett band.

• Den perfekta playern ber om ditt nummer och frågar SEDAN vad han ska kalla dig på mobilen för att få reda på ditt namn.

• Den perfekta playern avslutar kvällen med att ge dig en kyss och säga att han hoppas att det blir fler sådana.

En perfekt player hör av sig för att ta vara på chansen.

Mutya Buena a.k.a tjejen-vars-namn-vi-inte-har-en-aning-om-hur-det-utalas.

Efter att ha suttit i ca en vecka och lyssnat på hur programledare efter programledare på radion försökt sig på mer eller mindre lyckade försök att uttala ex-sugarbabes medlemmens namn börjar jag tröttna lite. Finns det verkligen ingen som vet hur detta namn utalas?



Själv tänker jag inte ge mig på ett försök, icke!
Önskade bara att man kunde höra henne själv uttala så man sen faktiskt vet hur det ska låta!

"Suck...varför kan dom inte säga mitt namn rätt?! SÅ svårt är det inte..."

Midsommar

Denna dag då vi hedniskt nog hyllar en stor fallossymbol klädd i blommor och blad för att försäkra oss om även detta år ska bli fruktsamt. Hur mycket kyrkan än försökte förvandla det till en kristen högtid så verkar det inte precis som det funkade. Vi dansar fortfarande lyckliga "små grodorna" runt en gigantiskt penis med blommor i håret och turister som filmar och tar kort och förmodligen tycker att vi är allmänt knäppa.

Men ingen riktigt midsommar utan midsommardans, sill, färskpotatis och SPRIT. Uppenbarligen har forna tiders fruktbarhetsriter överskuggats av en enorm blyghet inför det andra könet och nu för tiden är dom flesta tvugna att dricka stora mängder alkoholhaltig dryck innan dom ens försöker ha sex med någon överhuvudtaget. Även om det fortfarande hänger kvar lite i luften att man kanske borde ha sex på midsommar.

Jag för min del ångrar faktiskt lite att jag inte hann klättra över sju gärdesgårdar (eller som det blir nu för tiden staket/stängsel/liknande) och plocka sju olika sorters blommor att ha och lägga under huvudkudden och så kanske, kanske drömma om den man en gång skulle gifta sig med. Men egentligen vad gör det? Jag dansade, jag åt, jag drack och jag hade otroligt roligt och det blir ju alltid en till midsommar nästa år igen ;)

Vill jag för att jag kan eller vill jag för att jag verkligen vill?

Det är den stora frågan för ikväll.

För mig som är en ytterst velig person och har en tendens att överanalysera allt så var det lite av en uppenbarelse när jag först kom på den här frågan.

Denna fråga kan man ställa sig själv rörande väldigt många saker man funderar på och velar om. T.ex:

-Vill jag ha tröjan för att jag har råd att köpa den eller vill jag verkligen ha den för att jag tycker om den och behöver den?
-Vill jag ha den där killen för att jag kan få honom eller vill jag verkligen ha honom för att jag tycker om honom?
-Vill jag ha kakan för att den ligger där på bänken och jag kan äta den eller vill jag verkligen ha den för att jag är hungrig?

Gränsen är hårfin och det är lätt att bli förvirrad. Jag vet att jag blir det för det mesta. Men när jag lyckas hålla hjärnan klar och inte förblindas av impulser och tillfälliga behov av att få/skaffa/äta ;) saker så funkar den väldigt bra.

Vad är det jag egentligen vill?

C is for cookie!

http://www.youtube.com/watch?v=BovQyphS8kA

Klockren låt! Man måste bara älska den! :D

Big G

Så var det dags igen...
Ännu en gång står man inför prövningen. The big one! Den med stort G:

Gradering

Detta fenomen som på ett eller annat sätt ska testa ens kunskap inom kampsportens tekniker, ens stryrka, snabbhet, uthållighet och minne och framför allt om ens sjättesinne har börjat utvecklas än. I dom flesta fall inte och jag har många gånger funderat på om det verkligen existerar.

Jag kan verkligen inte "känna" att ett slag ska komma just då, just i huvudhöjd så jag flyger som bovarna efter att ha råkat ut för "Dammis" (a.k.a Jean Claude van Damme) men jag kommer göra mitt bästa för att klara mig hyfsat helkinnad.

En kväll fylld av spänning, flås, svett och ont. Därefter en dag fylld av blåmärken, träningsvärk och ännu lite mer ont. Är det värt det?!

Hell yeah, baby! är det uttryck som först dyker upp i min hjärna; vilket mest bevisar hur jäkla fast i kampsportsträsket jag egentligen är!

Kampsportare är en väldigt speciell typ av männsikor och jag är en kampsportare lika säkert som jag är hästbiten. Jag skulle nog inte kunna lägga av en längre tid även om jag ville, suget skulle driva mig tillbaka, ständigt tillbaka, så säkert som att zebran är vit med svarta ränder och inte tvärtom!

Ja gser fram emot graderingen med skräckblandad glädje och spänningen bara stiger. Det är en utmaning och det är en utmaning jag ska klara så är det bara!

Up, up and away in i bloggvärlden

Efter att ett tag ha funderat på att skaffa en blogg och vad den i så fall skulle handla om har jag kommit fram till att:
Detta är min blogg! Min egna! Jag kan skriva om vad jag vill, när jag vill, hur jag vill...
Jag behöver inte försöka nå ut till världen genom något speciellt tema eller röd tråd genom hela bloggen. Jag kan helt enkelt använda fantasin och skriva det jag känner för just vid det tillfälle då jag skriver det.

Dock hade jag inte tänkt att detta skulle bli som min egna personliga dagbok för ärligt hur många orkar läsa inlägg in och inlägg ut om saker som: "idag åt jag en rågmacka med ost till frukost, sen fikade jag med en kompis på stan, och så var jag hos tandläkaren som sa att jag hade ett hål i tanden." Man har sitt eget liv att leva liksom och alla vet hur det är i den ibland trista vardagen.

Så alltså välkommna till min blogg, är den inte tillräckligt intressant så finns det massor av andra att välja mellan. Read and enjoy! :D