Triumf!

Ni vet den dryge snubben ni en gång hade någon slags relation till. En kille man såg upp till men som man till sist inte stod ut med eftersom man bara tänkte på honom som en blodsugande skitstövel.

Jag vet inte hur det är med er, men dom flesta har väl haft nån kille, ett kk eller nåt ragg som man önskade att man kunde springa på, på stan bara för att visa vad han har gått miste om?

Jag har i alla fall haft det. Visst, efter ett tag så tänkte jag ju att han var nog inte så dum att ha ändå och funderar om jag verkligen gjorde rätt i att ha dumpat honom.

Tänk er sedan att man faktiskt träffade denne person på stan något år senare…

Jag kände igen honom på en gång och mötet var oundvikligt eftersom han även sett mig. Säger hej och när den första plötsliga hjärtklappningen lagt sig inser jag att: ”fan, har jag nästan ångrat att jag dumpat det där?!”

Framför mig står en kille som inte verkar ha mognat någonting sen han slutade gymnasiet. Håret är blonderat och gelén i det får det att se stripigt och fett ut. Snubben har tydligen inte heller tränat sen jag såg honom senast och…ehem…det syns!

Är inte ens dag gjord sen när man sagt hejdå och ens kompis, som faktiskt sett honom tidigare, frågar: ”Vem var det där?”

Klockrent!



Dagens visdom: Nöj er inte med det ni tror är det bästa ni kan få tag i för man kan alltid hitta nåt bättre!