Jag vet inte om det är faktumet att jag, när jag vaknar, helt klart och tydligt
minns dom asiatiska superkampsportarna som skyddade mig mot rövare som ville sno mina kakor, någon minut tidigare i drömmens värld, eller om det är det faktum att när jag sätter mig upp så snurrar världen lite för fort och mitt huvud känns som en enda stor bomullstuss, som jag inser att inte ens jag lyckats undgå höstens dunder förkylning.

I vilket fall så spelar det ingen roll för jag tänker inte lämna min säng idag. Med undantag då för att göra en stor kanna rabarber-grädd te och hämta en mugg och honung.
Jag kan ju tacka min lyckliga stjärna att jag ändå är ledig idag så jag behöver inte missa någon livsviktig föreläsning eller seminarium, för det vore ju katastrofalt! ;)
Känner medkänsla med alla andra sjuklingar där ute och sänd mig helande tankar ni lyckligt friska männsikor! Nu går jag i dvala...
Ciao
1 kommentar:
Men ditt fån! Var du tvungen att gå och förkyla dig!? Nu kommer ju jag bli tvungen att träna HELT SJÄLV! Och det är ju tusen miljarder gånger tråkigare än att träna med dig! :(
Skicka en kommentar